Tiden är en hemsk hemsk hemsk sak...
Tiden gör att saker förändras, att människor förändras.
Vänner och familj blir blekta minnen och bilder i ett album.
Jag var naiv och trodde att man verkligen kunde ha en bästa vän för evigt, tydligen hade jag fel.
"Killar kommer och går men vännerna består" - bullshit säger jag bara.
Jag trodde verkligen att vår vänskap var något starkare än det vanliga att vi skulle klara av deta trots avståndet.
Jag vet hur kartan ser ut, först går man från bästa vänner till bara vänner och sedan gamla vänner snart innan man vet ordet av så är man bara ett minne blott. Det har hänt mig förr.
Det där telefonsamtalet man skulle göra, blir aldrig av, den där träffen vi skulle ha fanns det inte tid för. Det vi en gång hade gemensamt finns inte mer, bron är borta, bandet är bränt.
Vi lever våra egna liv.
"Människor är öar" jag kommer inte ihåg var det citatet kommer ifrån...troligtvis någon anime'.
Men jag är lycklig för den tid vi haft tillsammans, och jag är glad att hon har funnit lyckan i en "vän för livet".
Jag är tacksam över de nya vänner jag fått det senaste året, även om det är långt mellan gångerna.
Jag har gjort mitt bästa för att hålla vänskapen vid liv (ursäkta mig om det inte var enough), men jag tröttnade väl på att anstränga mig någon gång under förra året, dessutom visste jag ju att hon var mycket upptagen medan jag inte gjorde någonting, arbetslös och gick hemma. Ja, våra samtal skulle bli sååååå roliga...eller inte...
En sak vet jag dock, man måste vara två för att hålla vänskapen vid liv.
Så tack för de skuldkänslorna!
Ingen hanami-pcknick i år blir det heller :(
Bara de vanliga cosplay-picknickarna...
[end rant]
